En annan kulturell skillnad...eller snarare trafikskillnad här är cykelregler! Det tyckts inte finnas några.
Varje gång jag sätter mig på cykeln, laglig och duktig, stannar i korsningar, tittar åt varje håll, blir jag omkörd både från höger och vänster.
Det är ju vänstertrafik i detta land, men det tycks inte gälla cyklar. Jo, ibland...men det går lika bra att köra i högra körfältet eller att cykla i fel trafikfält i motsatt riktning brevid en annan cyklist. Eller att cykla upp på gångvägen ner på gatan, upp på gångvägen igen för att slippa vänta på trafikljuset, ner på gatan när trafikljuset blivit omkört och så håller det på.
Det farligaste är när man cyklar på kvällen och en cyklist, utan lampa eller reflex, i motsatt riktigt i mitt körfält ska köra om en bil.
Den enda gången då trafikregler för cyklar verkligen gäller, är när man ska parkera dom.
Det är nämligen så att nästan alla invånare här har en cykel som används dagligen. Det blir många cyklar ute. Och det är ju inge problem då man är ute och racar helvilt i trafiken i alla möjliga riktningar, men sen när dem sen ska parkeras så finns det inte mycket plats på gatorna. Därför finns det riktigt många cykelparkeringshus och utplacerade skyltar som säger här får du parkera din cykel...och här får du inte etc. Om man parkerar fel blir det parkeringsböter (när man köper en cykel här blir man registrerad. Precis som på en bil. Alla cyklar har därför ett registreringsnummer som talar om vem som äger den osv)! Dom är jätte söta och hängs på styret om du gjort ett misstag och råkat ställa din cykel på fel sida av en gata.
Det verkar alltså bättre att cykla hur man vill på en gata så länge man kommer fram levande än att ha en cykel som står lite tokigt på en väg som endå aldrig någon använder.
Jag och min blåa registrerade cykel
Min cykel har samma färg som min första bil...vald med omtanke. En gammal opel kadett -88
